Närke Kils kyrka

Basfakta:
Ortsnamnet Kil, härstammar från ordets betydelse – kilformig terräng. Namnet passar väldigt väl eftersom sjön Tysslingen har skjutit fram genom bygden i en kilformig vik. Vid Tysslingens vik uppkom bebyggelserna Falla och Ullavi. Ullavi är en helgedom till asaguden Ulls ära. Ull var jakten och hästens beskyddare. Länge var man säker på att kyrkan var byggd på en gammal hednisk offerplats. Det finns inga klara belägg på detta. Det finns heller inget som bevisar motsatsen. I kyrkans närhet finns flera bevarade gravkullar och bautastenar.

Kils Kyrka är en medeltida kyrka, troligen från 1200-talet, som liksom många andra kyrkor i Närke är byggd högt uppe på Karlslundsåsen. Kyrkan är speciell och väl värd ett besök, då kyrkor med absidförsedda korsarmar huvudsakligen byggdes som domkyrkor och klosterkyrkor, oftast med kunglig anknytning.

Kyrkan byggdes som en murad korskyrka under 1200-talet. Man tror att kyrkans storlek har att göra med bergshanteringen under medeltiden och människans behov av kyrkans stöd. I samband med en stor ombyggnation i gustaviansk stil 1779-1780, fick kyrkan dagens utseende. Kils Kyrka är en putsad stenkyrka med tvärskepp, tresidigt kor och sakristia i öster, torn i väster och ett vackert brutet tak. Under 2006 har kyrkan genomgått en invändig restaurering.

Socken

Kils socken sträckte sig under medeltiden ända upp till länets norra bergslag, men delades senare upp i flera mindre socknar. Idag sträcker sig Kils socken från Tysslingen till Kilsbergen. Socknen består av bördig slättbygd i söder, skog, samt blockrik terräng och berg i norr. I kyrkans närhet finns prästgård, arrendatorboställe, församlingshemmet som förr i folkmun brukar kallas Lillkyrkan, samt fungerande skola, daghem och fritidshem.

Byggnadshistorik

1200-tal:
Kyrkan byggdes. Först uppfördes ett kor med absid samt absidförsedda korsarmar i norr och söder. Korsarmarnas absider innehöll altaren med helgonfigurer, samt en altarskiva med relikgömma.
Ett tvåskeppigt långhus tillkom. Utvändigt var långhuset dekorerat med än idag kvarvarande rundbågsfriser. Långhuset fick också en ornerad romansk portal i öster, Portalen, finns idag inne i tornhuset, som byggdes till 1780.

Invändigt bestod långhuset av fyra valv, som bars upp av en mittkolonn, samt av ansiktsprydda konsoler. Två av konsolerna kan än idag ses på väggarna. Långhusets förbindelse med koret bestod av en smal triumfbåge. I långhuset vistades lekmännen och koret var reserverat för prästerskapet.

1622:
Lillklockan som i dag hänger i kyrktornet, skänktes av Reinhold Anrep och Kristina Sjöblad på Åkerby. ”1804 omgöts klockan hos Olov Kinlanders änka i Örebro.” (Saxon)

1779-80:
Bruksägarna fick igenom att kyrkan både skulle renoveras och byggas om, efter ritningar av C. F. Adelcranz i Gustaviansk stil. Sockenborna ville bara ha en renovering. De medeltida valven revs och i stället uppfördes putsade tunnvalv av bräder. Östra delen av koret delades av och byggdes om till sakristia med ett lägre tak. På vinden till sakristian kan man se de vackra medeltida takmålningarna från de gamla valven. Västra delen av koret byggdes tillsammans med tvärskeppen om till dagens trekantiga kor. Absiderna och triumfbågen togs bort. Altarringen och orgelläktaren tillkom. Kyrkan fick också ett litet torn i väster.

1803:
Orgelfasaden som finns i kyrkan än idag, är från den gamla orgeln som byggdes av den välkände orgelbyggaren Pehr Schjörlin i Linköping. ”Kyrkan fick orgelverk medan pastorsadjunkten Anders Westerberg tjänstgjorde här 1803. Det kostade 1.111 riksdaler 5 sk. Banko.” (Saxon)

1835-38:
Predikstolen i klassicistisk stil uppfördes.

1898:
Kyrkan dekorerades om invändigt enligt tidstypiskt mode med kvadermålning och shablonmålade lister. Kvadermålningarna och listerna målades över 1931. Kyrkbänkarna som från början var ekådrade fick ersätta en sluten bänkinredning från 1780. Delar av den slutna bänkinredningen finns kvar uppe på orgelläktaren.

1909:
Kyrktornet fick sin nuvarande spira.

1960:
Dagens kyrkorgel med 20 stämmor byggdes av Nils Hammarberg i Göteborg.

Invändiga renoveringar av kyrkan har gjorts 1952 och 1980, för att försöka återställa en äldre interiör.
Vid den senaste renoveringen 2006, fick Kils kyrka ett nytt altare och den gamla altarringen togs bort, ny altaruppsats, ny färgsättning av innertak och bänkar.

Lösa inventarier

Nummertavlan:
Nummertavlan som hänger i södra korsarmen, är från den gamla medeltida kyrkan.

Timglas:
På predikstolen finns också ett timglas bevarat från den gamla medeltida kyrkan.

Helgonfigurer:
I lilla koret i norr finns medeltida helgonfigurer, den ena är S:t Olof stående på ”jätten Killevigge” och vem den andra helgonfiguren är vet man inte med säkerhet. Det finns muntlig uppgift om att det kan vara S:t Gulich.

Om jätten Killevigge berättar sägnen, enligt Saxon:

I Kils socken i Närke fanns under hednatiden en kristen präst, som arbetade för utbredandet av sin lära. Hans sorg, var att socknen ej hade någon kyrka
Så en dag kom jätten i Ullavi klint till prästen och erbjöd sig att med hjälp av de sina bygga en kyrka åt honom, men i ersättning därför skulle han få taga prästens liv, om ej denne då kyrkan stod fullt färdig kunde säga jättens namn.
Jätten trodde ej att det skulle lyckas prästen att lista ut en sådan hemlighet och att han sålunda skulle vinna två önskemål: att få en festmåltid på prästens kropp och att få honom ur vägen. Ty det vore ju risk för att prästen skulle få till stånd ett kyrkbygge om han fick leva.
Dagen innan kyrkan skulle bli färdig strövade prästen dyster till mods omkring bland klyftorna runt Ullavi klint. Då fick han plötsligt höra inifrån bärget ljöd en vaggvisa. Och det var en jättinas röst, det hörde han. Jättinnan improviserade en visa. Dess innehåll var att fader Killevigge i morgon skulle komma hem med prästen, och då skulle det bli kalas i bärget.
Glad återvände prästen hem och fann då, att jätten höll på att sätta fast tornspiran.
”Sätt spiran rätt, Killevigge”, sade prästen.
Jättens makt var nu bruten, och han störtade ner, dragande i fallet med sig spiran, som krossade hans huvud. Hans medhjälpare flydde.
Kilsborna fullbordade nu själva tornbyggnaden och då klockorna började ljuda därifrån lemnade trollen orten.

Det finns en mjukare ton av berättelsen. Den har muntligt framförts av bland andra, f.d. kyrkvaktare Erik Olsson. Den berättar då inte att jättarna, skulle ha prästen som middag utan att prästen skulle bli lekkamrat åt jättens barn.

Altaruppsats:
Altaruppsatsen från 2006, arkitekt Jerk Alton. Tre målningar inramas av en nyklassisistisk omfattning med listverk och kolonner. Överst är en tavla föreställande Kristus på korset, strax före nedtagande av holländskt ursprung, I mitten en tidigare altartavla i Kils kyrka från 1600-talet, nattvarden. Nederst en rumd målning föreställande Maria och Jesusbarnet samt Elisabeth och Johannes döparen. I uppsatsen finns fyra mindre träskulpturer som är skänkta av överste Gustav Anrep på Åkerby 1661. Träskulpturerna föreställer evangelister och härstammar troligen från en tidigare predikstol.

I kyrkan finns även en 1700-tals kopia av Carravaggios ”Kristi gravläggning”, orginalet finns i Vatikanen. Tavlan inköptes 1780, för 100 riksdaler banko (Saxon). Den var kyrkans altartavla fram till 2006.

Dopbord:
Grönmarmorerat dopbord av trä och en balusterformad silverskål från 1700-tal.

Biskopsstol:
Den gamla stolen som står i koret är svarvad i romansk stil. Man tror att det kan vara en medeltida? biskopsstol.

Ljuskronor:
I kyrkan finns flera takljuskronor, varav en av de främre är skänkt av Gustav Anrep och hans maka 1649 (Saxon). Flera ljuskronor är nyinköpta till renoveringen 2006

Släktvapen:
I Kils kyrka finns en så gott som komplett samling gamla begravningsvapen från 1600-talet och 1700-talets första år. Man kan jämföra släktvapnen med dagens något mindre visitkort. Vapnen är knutna till släkten Anrep, från Åkerby säteri. Familjen Anrep hade ett eget avdelat gravkor, med underliggande gravkammare i kyrkans södra korsarm.

Mässhakar: I
nne i sakristian finns ett par gamla vackra mässhakar och en kalkduk bevarade, vars fina färger och broderier är väl värda att titta på om möjlighet ges.

Övrigt:
I kyrkan finns också flera vackra mässingsljusstakar och lampetter på väggarna. Ovanpå sakristian, går fragment av de vackra takmålningarna från de gamla valven ännu går att se. På kyrkvinden finns även några museala föremål bevarade. Där finns bl.a. en straffstock från senare hälften av 1700-talet, kulan från det ursprungliga tornet och en troligtvis medeltida bönpall.

Arter:
Ängsblommor i backen ner från kyrkan. En vacker gammal pil vid södra porten.
Biotopstyp:
Jordbruksbygd