Ekers kyrka

Basfakta:
Socken

Ekers socken består av ett småbrutet åkerlandskap. I litteratur kan man utläsa att Eker på 1200-talet var en filial till Kil. Kyrkan var bygg som en ridkyrka. Det tryggaste och snabbaste sättet att ta sig fram mellan Kil och Eker var till häst. 1659 blev Eker ett eget pastorat.
Kyrkan är den minsta i Närke. Den är byggd i oarbetad gråsten. Kyrkans torn skiljer sig från andra medeltida kyrkor i Närke på så vis att tornets bredd är detsamma som långhusets bredd. Tornet har tjocka murar och avtrappat murliv på långsidorna. Det gamla murverket går tydligt att urskilja genom den tunt slammade putsen från mitten av 50-talet.
Alldeles utanför grindarna till stora porten vid kyrkan ligger gamla komministergården och en bit bortom ligger Ekers gamla skola, som numera är församlingshem och även fungerar som festlokal för dagens Ekersbor.

Byggnadshistorik

1100- Någon gång under detta århundrade uppfördes kyrkan med
1200-tal: västtorn, rektangulärt långhus och ett smalt kor.

1500-tal: Breddning av kyrkan skedde antingen under senmedeltiden, eller efter en brand i mitten någon gång mellan 1540-1550. Hur mycket av kyrkan som förstördes är svårt att veta. Man kan på kyrkvinden hitta rester av skörbränt tegel. Det finns inga medeltida lämningar kvar. Men man antar att de flesta inventarierna och det lilla koret förstördes vid branden.
Minnena efter breddningen, det vill säga hur kyrkan såg ut innan kan man än idag se tydligt i det ojämna murverket vid korväggen. Kyrkan fick också ett plant innertak och en sakristia vid den här ombyggnationen. Den vackra gamla dörren in till sakristian är prytt av ett lika vackert gammalt lås. På medeltida vis, finns inga fönster på norra sidan av kyrkan. Det finns däremot rester av ett igenmurat medeltida fönster på kyrkans södervägg högt inne i kyrkan.

1600-tal: Att man vet mycket om kyrkan efter branden i mitten av 1500-talet, beror på att det började föras stämmoprotokoll, som finns bevarade från 1621. Kyrkostämman slog fast att det var viktigt att återställa kyrkan i värdigt skick. 1636 rappades den tidigare obearbetade kyrkan av råsten med murbruk. Den oprydda kyrkklockan gjuts enligt gamla stämmoprotokoll 1622. Gjutningen skedde i Eker, man tror att den skedde på kyrkvallen. Tjugo år senare, gjuts den andra klockan som är prydd med ”Cirater och shöna jutin” (Wolf). Det gamla vapenhuset revs 1681 och ingången till kyrkan från sydsidan till tornsidan. Kyrkan fick sin vackra, smäckra, spåntäckta tornspira 1696. Man förstorade fönstren kyrkan förändrades även invändigt. Ett tudelat innertak med profilerade lister sattes upp. Även den smakfullt prydda predikstolen och slutna bänkinredningen i kyrkan sattes upp under 1600-talets slut. På predikstolens ryggstycke syns idag predikstolens ursprungliga målning föreställande apostlarna, samt Moses och Aron. Den ursprungliga målningen hade målats över av grå och blåmarmorerad oljefärg 1933, som försiktigt togs bort vid den stora restaureringen 1954-1956

1700-tal: Av inskriften på den stora klockan i tornet, får man ta del av lite ortshistoria. ”År 1786, då Nerikes län styrdes av landshövdingen och riddaren Högv. E. A. Frans, Ekers församlings Herde P. Almstedt blevo desse bägge klockor på församlingens bekostnad omgjutne och tillökte, af Olof Kinklander i Örebro. Väger 1 Sk. 16 L(ispund): 7 M:”

På den stora klockan finns en vers.

När jag med ljudet skallar
och Herrans Folck hopkallar
en Hwar då tänke på
att del i Nåden få
som delas ut af Gud
Åt Christi dyra brud.

Den lilla klockan väger 19 lisp och 18 marker. Även den har en liten vers.

Jag liten är, men ljuder.
Med ljudet väckes syndig själ,
Att nalkas Gud med vördnad ren
Uti hans hus med hjorden klen.
Hans helga ord att höra på.
Hans dyra nåd att smaka få,
som ljuvlig är och gläder bäst
när synd och sorgen trycker mest.

1900-tal: Kyrkan fick ny puts både ut och invändigt vid den senaste stora restaurering 1954-56. Tornets bottenvåning byggdes om till ett förrum och det lades ett nytt kalkstensgolv. Taklisterna målades och det vitlimmade innertaket tvättades av. Två av de gamla kyrkbänkarna placerades i koret. Det gamla orgelpositivet med fem stämmor byggt av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad på 1750-talet byggdes in i läktarbarriären. Kyrkan fick då också ett nytt altare av kalksten, samt en ny sluten altarring.

Lösa inventarier

Ljuskronor: Kyrkan har tre ljuskronor, två av mässing och en enkel i kristall. Kristallkronan är skänkt av Kapten Hennigs på Norra Runnaby 1818. Kristallkronan anses vara ett av kyrkans värdefullaste inventarier. Den skänktes som tack för att kaptenens 4-årige sån fick en gravplats på kyrkogården. Det finns även två spegellampetter som är skänkta av bokhållare, A. Tiselius på Runnaby.

Dopfunt: Dopfunten från 1968 är tillverkad i röd kalksten. Dopfatet av mässing från slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet kommer från Nürnberg. Dopfatet har i botten en gravyr föreställande Maria Bebådelse.

Altaruppsats: Den stora altaruppsatsen är tillverkad runt 1685, av konterfejaren mäster Erik Olofsson i Örebro. Altartavlan föreställer Korsfästelsen med den sörjande Maria och Johannes. Målningen restaurerades 1933.

Tennljusstakar: Två tennljusstakar är skänkta av grevinnan Magdalena Stenbock på Myrö.

Timglas: I kyrkan finns ett timglas med inskription ”Åhr 1764 skiänkt av I. Tiwander”.

Oblatask: En oblatask i silver, prydd med blomornament på locket och förgylld invändigt är skänkt till kyrkan av ägaren av ett hemman i Norra Runnaby, 1815

Övrigt: Sockenborna var 1833 så tacksamma för en god skörd att de samlade till en mässkrud i svart sidensammet. Uppdraget att färdigställa mässkruden fick prästänkan Naima Gellerstedt i Västermo (Wolf)
Hilma, kyrkoherde Callmanders dotter skänkte vid sin första nattvardsgång 1860, en egentillverkad altarduk med breda virkade spetsar och en altardyna med pärlarbete på svart sammet. En annan dyrgrip i kyrkan är en gammal strödosa av koppar. (Saxon).

Arter:
Dikes- och ängsblommor.
Biotopstyp:
Småbrutet åkerlandskap.