Norrlands historia

Norrland utgör 59 procent av Sveriges totala yta och idag bor ungefär 12 procent av vår befolkning där. Till skillnad från Sveriges andra delar skiljer sig Norrlands historia en del. Man skulle kunna tala om en kolonialisering som är jämförbar med den amerikanska, där urbefolkningen pressas tillbaka till fördel för andra människor.

Odling vid Blåsjön i Strömsunds kommun som ligger i norra Jämtland.

Under en lång tid var det mestadels samer som bodde i Norrland och det finns boplatser som har daterats till cirka 6 000 f.kr.  Dessutom räknade Sverige lappmarkerna som ”sitt” från medeltiden och koloniseringen av Norrland började på 1300-talet. Relationen mellan de tidiga ”svenskarna” och samerna präglades till en början av handel. Tills en början rörde det sig främst om skinn. Så småningom började ”nybyggare” slå sig ner i dessa områden som befolkades från kusterna och inåt. Det berodde på att det inte fanns så mycket bra vägar att tala om vid den här tidpunkten. Istället tog man sig till Norrland via havet och bosatte sig vid kusten. Därför blev Gävle den första staden som grundades vilket skedde 1446. Under 1500-talet grundades även Hudiksvall, Härnösand och Umeå varpå fler städer följde.

Snart uppstod konflikter mellan urbefolkningen och nybyggarna. Det handlade främst om rätten att fiska och bruka jord som betesmark. Det gjordes försök att försöka integrera samerna i den svenska kulturen genom att inrätta skolor och genom att försöka kristna samerna. I synnerhet det senare var inte särskilt framgångsrikt.

Den stora koloniseringen av Norrland skedde på 1800-talet. I likhet med den Amerikanska inträffade den främst på grund av befolkningsökning vilket ledde till en brist på land att bruka. Under 1800-talet kom skogsindustrin igång i Norrland. Under 1900-talet kom även malmbrytning och vattenkraft igång.

Under all den här tiden har samerna fortsatt att tryckas tillbaka, bitvis förföljts och diskrimineras. 1993 erkände slutligen Sveriges regering Sametinget som är samernas egna parlament.